LIPÖDEM, så här har sjukdomen påverkat mig och mitt liv.
Mitt namn är Annika Mickelsson, jag är 53 år och numera sjukpensionär. I grunden är jag utbildad ridinstruktör och har jobbat med hästar i olika sammanhang i hela mitt yrkesverksamma liv. Jag är född och uppvuxen i Höör (Skåne). Jag har även bott 20 år i Uppland innan jag 2009 flyttade hem till Skåne igen. Jag är särbo med John, jag har en katt och John har ett gäng hästar. Vi bedriver hobbyuppfödning av dressyr och hopphästar (men vi har just nu en paus i avelsverksamheten p.g.a. sjukdom och utlandsjobb, så i år blir det inga föl alls). Jag var med från början att starta upp SÖF-Skåne, där jag även sitter i styrelsen som ledamot.
Som barn såg jag ut som alla andra barn, inte alls tjock. Jag var väldigt aktiv jag sprang, cyklade och lekte. Dessutom provade jag på många idrotter som balett, tennis, handboll, fotboll, ridning och mycket annat. Fotboll höll jag på med till jag var 16 år, sen tog ridningen och hästarna all min tid. Jag utbildade mig till ridinstruktör och jobbade flera år som ridskolechef och tränare samtidigt som jag själv tävlade dressyr upp till svår klass. Senare år har jag varit stuterichef och jobbat mycket med avel, jag har förlöst över 300 föl genom åren. Redan i högstadiet började jag märka att mina ben var fulare än de andras, jag hade små gropar och ojämnheter på benen och i förhållande till min överkropp som var smal så tyckte jag att mina ben var tjocka. Jag började använda långa träningsbyxor istället för shorts på gympan, fotbollsträningar och matcher.
Jag flyttade hemifrån när jag var 16 år då jag fick jobb med hästar uppe i Vallentuna. Som ung bantade jag (eller åt typ ingenting) för att mina lår och rumpa var tjocka. Jag vägde då ca 55 kg och var 170 cm lång men kände mig ändå tjock. Mina ben blev inte smalare alls, men överkroppen var väldigt smal varje revben och ryggkota syntes och skulderblad och nyckelbenen stod ut jättemycket. Jag har alltid haft väldigt smala händer och fötter och även ansiktet var smalt och så är det än idag. Men benen och rumpan har alltid gjort så att jag kände/känner mig tjock. Efter hand som jag blev äldre blev jag ganska uppgiven, jag hade testat alla bantningsmetoder. Nu i efterhand förstår jag att jag har ätit väldigt dåligt. Jag undvek fett, istället åt jag mycket frukt, mackor, pasta och ris mm.. (bara kolhydrater), sådant som jag idag har lärt mig att jag inte mår bra utav. Jag blev bara större och större och smärtan har blivit värre och värre ju äldre jag blivit. När jag var 30 år slutade jag rida helt och har istället jobbat med hästar från marken, som tränare och med avel mm… Som vuxen har jag pendlat i vikt mellan 78 kg -110 kg. Vid 40 årsåldern tilltog min smärta ordentligt, jag har ständigt molande värk i mina ben och även i min ländrygg. Jag har även EDS (Ehlers Danlos syndrom) och har problem med axlar, fingrar och käke som hoppar ur led. Därför har jag lite svårt att avgöra vilken smärta som beror på mitt Lipödem eller EDS.
Diagnos
2015 var jag i Spanien på semester. Varje morgon var jag ute och gick en strandpromenad. En morgon mötte jag en man, han kom fram till mig och frågade på engelska om jag hade Lipedema. Jag fattade ingenting. Han sa att det ser ut som att du har det och du går på ett sätt som är typiskt vid Lipedema. Jag gick därifrån och tänkte att det var en knäppis för jag fattade ingenting. Sen en kväll några dagar senare mötte jag samma man på den lokala puben. Han frågade om han fick känna på mina ben och det fick han. Det visade sig att han var en Tysk läkare och han talade om för mig att jag absolut har Lipodema. Jag åkte hem till Sverige och glömde bort den ”knäppa” mannen. Tills en dag då jag satte på TV:n och det var Malou efter 10, där pratade de lite om Lipödem och jag började googla. Allt jag läste om Lipödem stämde in på mig.
Efter det tog jag upp det med min läkare på vårdcentralen, men han visste ingenting om Lipödem. Han kunde dock se att jag bara var tjock på benen, rumpan och överarmarna. I övrigt var jag ju väldigt smal om fötter, händer, midja mm… Han läste på och konsulterade Håkan Brorsson på Malmö sjukhus och tillsammans med Brorson kunde min läkare sätta Diagnos Lipödem (Brorson ansåg att jag även kunde ha Dercum eftersom jag har en hel del stora knölar också). Ca 1 år senare var jag uppe på ett möte med SÖF i Stockholm där doktor Josef Stutz var med som föreläsare. Jag hade bokat tid med honom också, för att jag ville vara helt säker, och han ställde samma Diagnos. Han sa du är urtypen av Lipödem. Efter det var jag säker på att jag har Lipödem. Det kändes så klart tråkigt att ha en sjukdom, men samtidigt var det en lättnad att jag inte bara var en misslyckadtjockis som inte kunde gå ner i vikt.
Så här gör jag för att må så bra som möjligt trots mitt Lipödem
Jag undviker socker och kolhydrater i störta möjliga mån, äter bra kött och fisk, mycket grönsaker och fett för att inte bli hungrig eller sugen. Jag mår absolut bäst på Ketogen kost eller LCHF.
Jag tar även riktigt bra kosttillskott med näring och vitaminer som tas upp direkt i cellerna (efter jag började med det har jag sluppit ta injektioner med Järn och B12 eller andra vitaminer som jag under 15 år fått utskrivna av läkare. Alla mina blodprov är toppen.
Motion
Jag promenerar en del men inte för långt då får jag ont. Den träning som är bäst för mig är simning. Jag försöker simma minst 3 ggr i veckan i 1 timme. Då är jag mycket piggare och det är den bästa träningen tycker jag. Man tränar hela kroppen på ett skonsamt sätt utan att svettas.
Med denna kost och träning tappade jag 22 kilo övervikt (Lipödemet går ju inte att banta bort). Jag mår mycket bättre, har mindre smärta och är så mycket piggare.
Annika Mickelsson
